Bielkes fredagsreflektion 18 maj

Utmaningen var att se Eurovision Song Contest i sin helhet

Ett stort jippo som trots kraftig utsållning innehåller 36 bidrag.

Jag började tröttna redan vid bidrag sex när litauiska spektakulära kjolen som rymde alltifrån blomsteräng till diverse optiska fenomen intagit scenen.

Men så kom Rybak och likt en Youtubetutorial berättade han steg för steg på ett så studsande och lättsamt sätt hur man skriver en sång i två steg att jag blev piggare. ”Just believe in it and sing it all day long”. My kind of style, både instruerande och svängig.

Sedan tog det inte lång tid innan en knäppskalle hoppade upp på scenen under Englands bidrag och då vaknade jag till ordentligt. Helt plötsligt blev Eurovision oförutsebart igen.

Jag tror jag fixar kvällen ut, tänkte jag. Men så kom Finlands bidrag och tröttheten gjorde sig påmind igen. Då hörde jag Moldaviens klezmerintro och sängkammarfars i gul klänning. Klatschigt! Och vem kunde sova när Ungern slätade av med supertung hårdrock?

När Israel entrade scenen slog hon alla med häpnad.  Som en tyngre variant av isländska Björk stod hon där och kluckade och rappade. WOW! Och Cypern gav discodräkt och hårextensions ett helt nytt ansikte. Trallvänligt och hippt.

Två reflektioner från kvällen:
1. Varför så många män i publiken? Ser bara män.
Är inte Eurovision mammornas, barnens och en och annan pappas högtid? Ett gäng homokillar bör det ju absolut vara men flesta ser helt straighta ut. Är Portugal ett undantag för den vanligt förekommande mellopubliken?
2. Proffsjuryns röster skiljer sig MARKANT från folkets röster. Ta bara Benjamin som fick toppoäng av juryn, men hamnade trea sist bland folkrösterna, och ungefär det omvända förhållandet för Danmarks bidrag.

Jag lyckades alltså hålla mig så gott som vaken hela kvällen. Mission completed.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 18 maj