Plötsligt såg jag den på nattduksbordet
Kaxig har jag varit, hela första sockerfria veckan, inte känt något sötsug alls och minsann talat om det för alla som velat lyssna, och även de som inte haft något större intresse för att jag sedan 10 år tillbaka använder februari månad till att rensa smaklökarna och eventuell candida från tarmsystemet.
Socker är lika beroendeframkallande
som tunga droger som heroin, säger renlevnadsexperterna, och skulle
antagligen inte blivit godkänt idag som livsmedel om det skulle
genomgått de hårda testerna.
Och socker har en stark dragningskraft
på oss människor. Det är den första och starkaste smaken vi
känner som spädbarn. Och det hjälper föga att allsköns livsmedel
är smakförstärkta med socker, exempelvis pommes frites och
ketchup.
Februari månad är den jag gillar
minst på året, julen är över men våren är ännu inte i
annalkande: kallt, ansträngd ekonomi och från småbarnstiden
ständiga vabdagar. Så då passar jag på att göra månaden lite
extra eländig genom att avstå allt socker för att sedan frossa på
Maria-dagen 28 februari.
Och hittills har det gått utmärkt.
Jag har faktiskt inte en enda gång känt sug eller behövt vända
bort blicken från semmeldiskarna. Det har säkert att göra med att
jag har packat och donat så intensivt inför den stundande flytten
från huset i Vetlanda.
Men så kom jag glad i hågen till min
nya lägenhet, där står en Aladdinask på nattduksbordet och
skrattar mig rakt i ansiktet. Med alla goda bitarna kvar. Då blir
jag påmind om att sockrets dragningskraft och att det faktiskt är
beroendeframkallande. Jag biter ihop och sätter ödmjukt
chokladasken längst in i skafferiet där jag förhoppningsvis inte
ser den förrän 28 februari. Och så påminner jag mig själv om att
det bara är 3 veckor kvar till mars månad, en månad jag gillar
mycket bättre.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 8 februari 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar