19 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto:Östgård

Ett sådant prisregn över Vetlanda denna lördag. Utlottning av massor av presentkort i Vetlanda Handel, Julklappsutlottning och extravinster från Mickan Thor som tillsammans med Niklas Carlemar höll i dagens scenunderhållning.

I 19 avsnittet av Vetlanda Julklapsskalenders Julsaga kucklar Linnea och Vera på serviceboendet ihop sig och smider planer, medan Palle besöker sin farfar...

Lördag 19 december

Viskningar

Linnea och Palle är tidigt på stan, långt innan affärerna har öppnat,. Det ligger ett tunt snötäcke på marken, det är fortfarande vitt och pudrigt, men kommer med största sannolikhet snart bli grussmutsat av skor och bildäck. Men det är så härligt, så friskt.

Linnea sätter näsan i vädret och luktar på det fria och tysta. De passerar Stadshuset och ser alla ljusgirlanger. Palle säger att längst upp från balkongen kastar de godis innan jul så att det liksom bara regnar godis. Linnea tänker att Palle verkar mycket förtjust i godis. Hon tycker att Stadshuset ser mystiskt ut, som ett jättestort mörkt sjörövarskepp med många våningar. Kanske finns det kanoner bakom vissa av fönsterluckorna, eller som ett rymdskepp med olika dockningsstationer som far omkring mellan galaxerna, kanske ända bort till stora hund, där stjärnan Sirius finns.

De går vidare i den lilla staden klädd i lampor och granris. Den stora granen på torget springer de runt och Linnea gömmer sig inuti den, men Palle ser henne direkt. Helt oväntat ger Palle Linnea en snabb puss som landar mitt på munnen och säger:

-Du e inte så pjåkig du för att vara en liten tös.

Linnea rodnar men det syns inte där de står bland jättegranens grenar.

-Kom så går vi upp till Greger, säger Palle. Han väntar på oss.

Bara ett par meter från torget ligger serviceboendet. Linnea känner igen det väl. Hon har ju varit där flera gånger.

-Vänta på mig här, säger Palle, Greger kan vara tvär ibland, han är lite senil, för det mesta är han helt normal men ibland är han lite konstig. Han blir nervös av nya människor. Men han är min farfar och mig känner han igen.

Linnea sätter sig i dagrummet där hon suttit flera gånger. Det känns som om Palles besök hos Greger tar lång tid. Hon tar av sig mössan och rendiademet och jackan och lägger sig halvt ner på stolen. Kanske slumrar hon till, för i nästa sekund står Vera lutad över henne. Vera med sin rullator och härliga leende. Hon är så mild och vän, Linnea förstår varför morfar Erik blivit förtjust i henne. Han tror inte att det syns men det syns hur väl som helst, alla kan se hur han svansar för Vera. Morfar är helt enkelt kär i Vera.

Vera viskar något i örat på Linnea som

ingen utom de hör. Linnea skrattar och Vera skrattar. De viskar rätt länge och Vera visar med fingrarna hur brett något är och pekar på en av sina färger på den blommönstrade blusen hon har på sig. De skrattar igen och Vera visar Linnea något på klockan hon har på armen. De båda nickar i samförstånd. Så står Palle bredvid dem. Han säger:

-Greger var lite motig idag, det tog extra tid att få bra kontakt.

-Jasså, det är du som är Lennart, säger Vera till Palle. Dig har jag hört talas om, så roligt att du är på besök.

Nu är det Palles tur att rodna, men han har ingen gran att gömma sig bakom. Det rosar ändå upp mot öronen och Linnea ser det tydligt.

-Trevligt att träffas damen, säger Palle lite högtidligt. Men nu måste jag och Linnea gå och inhandla julklappar.

-Tack för titten, ler Vera och Linnea och Vera ger varandra tummen upp och tittar efter varandra när de lämnar serviceboendet.

Så fort de kommit ut säger Palle till Linnea, som för att förekomma de frågor som han vet ska komma:

-Jag är döpt till Lennart, men det är bara farfar som kallar mig det, inte ens mamma och pappa gör det. Jag verkligen hatar namnet Lennart, det låter som en svan eller grävling. Och det förstår ju var och en att en sådan vill man ju inte vara.

Linnea tänker att det nog inte alls skulle vara så tokigt att vara en svan eller grävling, men förstår att Palle inte vill bli kallad Lennart och att de inte ska prata mer om det.

Men nu vet hon precis vad hon ska ge i julklapp. Både till Selma och morfar Erik och kanske till och med till Palle.

Hon har fått de absolut bästa idéerna när hon i avskildhet pratat med Vera. Och hon tittar på sin klocka och vet exakt vad som kommer att hända klockan elva på julafton.