20 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto:Östgård

Karlssons klister kan minsann fixa både det en och det andra, avbitna tänder och ett och annat pepparkakshus....

Avsnitt 20 i Vetlanda Julklappskalenders Julsaga handlar om påhittighet, julshopping och nya vänskaper.

Söndag 20 december

Karlssons klister räddar husbygget

Morfar Erik går runt i lägenheten och känner sig rastlös. När han öppnar skafferidörren lyser det omonterade pepparkakshuset honom i ögonen som ett dåligt samvete. Och en stor del av natten har han legat vaken och tänkt både på sin saliga hustru och på Vera. De är så olika, men tankarna har varit liknande. Han känner en värme och en förälskelse för dem båda. Men han vågar inget säga till Linnea om Veras förslag på julafton. Linnea kanske skulle bli ledsen över att inte ha morfar för sig själv. Det skulle ju bli deras jul tillsammans. Kanske blir hon blyg om Vera finns med. Armen värker fortfarande, inte när han sitter still, men så fort han rör sig. Och lite tröttsamt blir det att

sitta stilla hela dagen. Det kliar under gipset och det är sannerligen inte lätt att tvätta sig eller duscha. Men gipset måste han ha på i tre veckor till så det är bara att vänja sig. Den lilla plastgranen med färdiginbyggd ljusslinga lyser på bordet. Det känns allt lite tomt i lägenheten och det nya julpyntet till trots ångrar morfar Erik nästan att han slängt alla sina gamla julprydnader. De kanske inte var så tokiga att ha framme vid julen i alla fall, tänker han.

Palle och Linnea är på stan och fortsätter sin julhandel. Palle köper en massa godis och Ballerinakex och en hel tårta som han egenhändigt slår in i presentpapper. Linnea vet precis vad hon ska köpa till Selma, hon besöker djurbutiken och köper det största tuggbenet hon hittar. Kanske lite för stort för Selma som ändå bara är en tax, men hon vill verkligen visa hur mycket hon tycker om henne. Sedan har hon ju den fiffiga presenten till morfar som hon och Vera bestämt att hon ska köpa. Hon går runt i många affärer för att hitta den rätta. Palle blir lite otålig och springer in och ut i butikerna, men Linnea kan inte stressa, hon måste verkligen hitta den rätta julklappen till morfar. Han behöver verkligen den.

-Jag har ett pepparkakshus hemma hos morfar som vi inte satt ihop än, säger Linnea till Palle när de kommit hem till gården där de båda bor över julen.

Hon vill gärna umgås med honom en stund till och hoppas han vill hjälpa henne. Morfar kan ju inte nu med armen i gips. Palle är mer än villig, han blir alldeles upprymd och nästan tappar tårtan han slagit in i presentpapper.

-Jag är världsbäst på att sätta ihop pepparkakshus. Det har jag gjort minst hundra gånger. En gång vann jag en pepparkakshustävling. Du har väl skumtomtar och nonstop att sätta på taket, undrar Palle som nästan är halvvägs upp i trappuppgången.

-Det har jag, svarar Linnea.

Morfar Erik övervakar monteringen av husbygget. Smält socker som man ska limma med blir mycket varmt och det är lätt att bränna sig.

Allt går till en början mycket bra. Sockret smälter och kristyr, nonstop, florsocker och skumtomtar ligger redo på köksbänken. Men sockret blir för hett och det första Palle gör när han ska sätta ihop en långsida med en gavel är att bränna sig rejält. Han skriker högt och svär så att till och med morfar blir alldeles häpen. Därefter tappar han gaveln och långsidan i vasken så att de går mitt itu.

Linnea blir så ledsen att hon nästan börjar gråta, men det visar hon inte. Inte vill hon att Palle ska se att hon är liten och gråter över ett pepparkakshus. Palle säger att det där var ett dåligt pepparkakshus, inte alls av samma kvalitet som han vann tävlingen i Kävlinge med. Men Palle blir också ledsen, det ser Linnea.

Men så finner morfar på råd. Han minns som i en snilleblixt tanden han tappade som han limmade fast med Karlssons klister.

-Vänta ungdomar, säger han, och letar med sin friska vänsterarm fram limtuben.

Morfar, Linnea och Palle lyckas tillsammans laga den brutna gaveln och långsidan. De får också med lite möda ihop de andra delarna i pepparkakshuset, fast skorstenen blir för pillig, den struntar de i.

Linnea och Palle spritsar med kristyr runt fönstren och taken. Lämnar en liten kristyrtopp i mitten där nonstopen ska sitta. Huset blir fantastiskt vackert tycker Linnea även om det blir bara en tomte kvar att dekorera med, de andra har de redan ätit upp. Nonstopen räcker inte till hela huset eftersom Palle måste provsmaka en av varje färg mest hela tiden för att veta vilken som smakar bäst. Men det gör inte så mycket. Det är världens vackraste pepparkakshus och de tar en bild på huset där Palle står bredvid. Bilden skickar hon till mamma Camilla och skriver: Detta är min nya vän Palle, han är världsmästare på att bygga pepparkakshus.

Morfar är också mycket nöjd över det färdiga resultatet och att han kommit på idéen med klistret. Man är tydligen inte helt oäven, tänker morfar och känner sig stolt.