21 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto: Östgård

Det drar ihop sig mot jul, det märks ordentligt. Massor av folk på stan med julkänningar, känns som publikrekord var dag för Vetlanda Julklappskalender och Vetlanda julsaga..

I dagens 21 avsnitt finner Palle på råd när Bettan börjar krångla på väg till julbordet :-)

måndag 21 december

Det går lika bra med tång som skiftnyckel

-Idag ska vi åka på julbord och julmarknad, säger morfar redan under frukosten.

Nej, tänker Linnea, jag ska ju vara med Palle och leka.

-Nu ska vi ha en riktigt härlig juldag. Med äkta julbord och julmarknad. De har en kombinerad begivenhet, och även om jag inte klarar av att bära hem en julgran klarar jag nog av att äta ett julbord och gå runt i kylan och titta på julmarknaden. De har till och med en riktig brassorkester som spelar julmusik.

-Jag trodde inte du var så mycket för julen, säger Linnea och hoppas nästan att morfar ska bli sådär antijulig igen.

De senaste veckorna har han varit som helt förbytt och verkar tycka att julen är det roligaste som finns. Linnea vet nog vad det beror på. Det beror på Vera. Morfar har blivit kär och vill göra jättejuliga och mysiga grejor hela tiden.

-Kanske kan vi köpa lite mer julpynt till lägenheten också, säger morfar och ler med hela ansiktet. Stackars Vera sitter ju bara där på serviceboendet och kan inte annat så jag tänkte att vi kunde ta med henne ut på en riktigt trevlig juldag. Bara för den goda sakens skulle, säger morfar.

Men Linnea fattar nog, inte gör han det för någon god sak, han gör det för att han är alldeles tokig i Vera. Hon har minsann hört hur de har pratat med varandra i telefonen och morfar skrattar så där småfånigt åt allt Vera säger och åt sina egna skämt.

Linnea ringer på hos Palle och berättar att de inte kan leka på hela dagen för att hon och morfar ska åka och äta på ett speciellt ställe på landet utanför Vetlanda.

-Så bra, säger Palle, för jag ska också äta idag. Vi kan åka tillsammans.

-Det funkar nog inte så bra. Vi ska åka med Vera från serviceboendet.

-Det passar jättebra, svarar Palle, henne känner jag ju nästan.

Märkligt nog tycker inte morfar att det blir något problem med att Palle ska med. Han pratar med Palles familj och löser det ekonomiska. Morfar träffar Selma och Sigrid på väg till trappuppgången och helt plötsligt ska alla åka tillsammans och äta julbord och gå på julmarknad på gästgiveriet.

-Jo visst, vi blir några fler kvittrar morfar i telefonen, ju fler desto roligare, säger han och skrattar åt sin egen lustighet.

Efter lite ytterligare prat går det att ordna ett bord till fem personer istället för tre, men Selma måste ligga i en korg i vestibulen, man får inte ta med sig hundar in i matsalen.

-Det blir jättebra, säger morfar utan att ha det minsta aning om Selma vill ligga själv i en korg i hallen.

Det blir trångt i bilen. Så många människor och en hund har aldrig suttit i Bettan någon gång. Vera sitter naturligtvis i framsätet bredvid morfar. Sigrid har Selma i knät, och Linnea och Palle sitter bredvid varandra, mycket nära varandra. Så nära att de knappt kan få upp sina säkerhetsbälten som ligger gömda under sätet. De får buffa mycket på varandra och de skrattar så de kiknar.

Nu är alla fastspända och de ska åka iväg från serviceboendet där de hämtat Vera. Alla är mycket förväntansfulla och hungriga. Morfar och Linnea har inte ätit mer än frukost, så man har gott om plats för både sill och rullader, säger morfar. Palle har däremot ätit innan idag. Han är inte så hungrig men på jättegott humör.

Så händer absolut ingenting.

Erik drar ut nyckeln, sätter tillbaka den i tändningslåset och försöker igen.

Det händer absolut ingenting nu heller.

Erik blir helt kallsvettig. Jädrar, tänker han men säger, järnspikar. Lite sans har han ändå kvar. Det finns både damer och barn i bilen.

Alla tittar på Erik men ingen säger någonting.

Han trampar på gasen och bromsen ett par gånger för att blidka Bettan. Han pratar snällt till henne, ber en bön fastän han knappt är troende. Snälla Bettan, svik mig inte nu, snälla inte nu.

Det börjar bli kallt i bilen och fönsterrutorna immar igen. Morfar är ju till råga på allt nästan handikappade med sin gipsade vänsterarm. Han skulle inte ens klara av att öppna motorhuven. För det krävs båda armarna och händerna samtidigt. Då finner Palle på råd.

-Starta inte fler gånger, då blir motorn sur, säger han med hög och bestämd röst. Linnea tittar förvånat på Palle.

-Dra i spaken så öppnar jag motorhuven, fortsätter han med lika klar röst. Linnea blir så imponerad av Palle, vars främsta färdigheter tidigare verkat ha med godis eller pepparkakshusbyggande att göra.

Morfar Erik drar i spaken och Palle gör sig lös från säkerhetsbältet, går ut och hakar i säkerhetspinnen och ställer upp motorhuven.

-Ge mig en skiftnyckel, ropar han till morfar.

Alla går ur bilen. Selma behöver kissa. Vera behöver sträcka på sig för att inte frysa och Linnea vill se allt som Palle gör.

-Jag har ingen skiftnyckel, svarar morfar och letar med sin ogipsade arm i kofferten. Men jag har en stor tång.

-Det går bra med vilket som, svarar Palle.

Och så slår och bankar han på de olika delarna i motorn och Linnea tror aldrig att det kan gå vägen. Det verkar mer som om Palle håller på att skrota Bettan. Han skruvar också lite på diverse mojänger och det ryker ur munnen på honom av kylan.

Morfar försöker också hjälpa till men Palle skjuter undan honom.

-Sätt dig i bilen, säger han till Erik. Starta nu.

Morfar är mycket skeptisk men gör till Linneas förvåning precis som Palle säger.

Han vrider om nyckeln och,

Bettan startar direkt. Utan varken host eller fräs.

-Gasa ordentligt, ropar Palle från andra sidan motorhuven.

Morfar gasar, alla applåderar och så är de på väg till julbordet och julmarknaden.