Riksbankens penningtvätt Bielkes fredagsreflektion 30 juni

Pengar i madrassen är ingen bra idé

Idag är det slut med Carl von Linnés och Karl XIs sedelvälde. Grundarna av Karlskrona och det botaniska systemet har gjort sitt.

På hundralappen som från och med i morgon är ogiltig att handla med står i mycket små bokstäver, enbart synligt med förstoringsglas, Linnés latinska motto: Omnia mirari etiam tritissima, vilket betyder, Förundra dig över allt, även det mest alldagliga. Och förundrad kan man verkligen bli, bland annat över Riksbankens beslut att på ett par år byta ut alla mynt och sedlar.

Som skäl anges ofta: säkerhet. De nya sedlarna är svårare att förfalska. Om det finns inget att invända. Alla vill känna säkerhet i användningen av sedlar, även om vi paradoxalt nog går mot mindre och mindre kontanthantering. Sverige är ett av de länder där vi använder minst kontanter. Så det är kanske ingen tillfällighet att iZettle och Swish just är svenska betalningsuppfinningar.

Om man hade varit konspirationsteoretiker eller bott i ett land med stor korruption hade man kanske ansett att pengabytet var ett sätt för staten att göra sig av med en skuld till folket. En typ av avancerad penningtvätt. Efter förra årets sedelbyte saknas nästan två miljarder oinlösta kronor. På så sätt har staten blivit av med en relativ stor låneskuld till befolkningen på ett fullt lagligt sätt för det ligger på vårt egna ansvar att växla in. Ungefär 80 miljarder kronor finns idag i kontanter. Det ska bli intressant att med facit i hand se hur mycket av de som ”försvinner” i bytet.

Det finns också en del spännande effekter av sedelbytet. Rånpengar som snart blir värdelösa, pengar som ofta ingen rapporterat som saknade och som fortfarande varit för heta för att tvätta.

Men en sak är säker, det lönar sig inte att ha gamla pengar i madrassen så gå igenom gömställena, leta reda på gamla presentpengar, spargrisar och sedlar stoppade i böcker. Så att vi gör vad vi kan för att casha hem vår låneskuld från staten.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 30 juni

Favoriter i pappersformat och e-bok

Bielke von Sydow kåserar i Sydöstran i sommar

Som ni vet skriver jag krönikor i Vetlanda-, Sävsjö- och Nässjöappen varje fredag. Bielkes fredagsreflektion, som den heter, har blivit läst av tidningsfolk på Sydöstran som vill publicera ett urval av dem varje vecka i sommar som Dagens kåseri. Verkligen jätteroligt! 
Idag publicerades den första.

När Sydöstran visade intresse för mina krönikor samtalade jag med ansvarig för de olika apparna om att få tillstånd till det, vilket jag fick. Texterna är en aning omarbetade för att passa exakt nutid och den geografiska målgruppen i Blekinge. Jag och ansvarig på apparna beslöt även att jag får tillstånd att göra en e-boksamling av Bielkes fredagsreflektionen som faktiskt har hunnit bli 62 stycken till antal.

Så till hösten släpper BIMA-förlag mina samlade krönikor som eböcker. Det är i första skedet planerat att bli 3 stycken.

Vi går mot mörkare tider redan på midsommarafton Bielkes fredagsreflektion

Vi går mot mörkare tider redan på midsommarafton

Publicerad: 2017-06-23

Klockan 06.24 i onsdags ägde sommarsolståndet rum. Sommarsolståndet är tidpunkten på norra halvklotet då jordens axel står som mest lutad mot solen. Det innebär att det aldrig blir riktigt mörkt var du än befinner dig i Sverige eftersom solen bara är en bit under horisonten. Bor man ovan polcirkeln blir inte det minsta mörkt kring dessa dagar, inte ens någon skymning. Det omvända förhållandet råder på södra delen av halvklotet, de har just nu sin mörkaste tid på året.

Sommarsolståndet har för mig en dubbelbottnad betydelse. Det betyder att vi nu står vid ljusets höjdpunkt. Den ljusnande framtid är så att säga här nu. Det blir inte bättre än såhär. Det betyder också att vi redan i onsdags går mot mörkare tider även om det i realiteten inte märks så mycket de kommande veckorna. Men ändå, dagarna blir kortare och ett tu tre så är det snart jul igen!

Men nu är det midsommar och oavsett om vi firar traditionellt med sill, färskpotatis och dans kring majstången, eller har alternativ majstång, en så kallad majsnippa (för att istället hylla den kvinnliga könssymbolen), eller de facto inte firar alls, står ljuset i sin glans och väntar på oss dag som natt.

Passa på att göra något helt oväntat, ta tillfället i akt och ring en vän du inte talat med på länge, ta bussen till ett ställe du aldrig varit på tidigare eller bara sätt dig ner och tänk en tanke du aldrig tänkt förut. Se vad som händer, kanske blir det en midsommar som både blir traditionell och otraditionell. Ett tillfälle att skapa nya traditioner.

Och för er som läste min förra fredagsreflektion om att jag undrade hur många som skulle trotsa fotograferingsförbudet på skolavslutningen, kan jag berätta att det var en hel del föräldrar, främst pappor, som fotograferade. Antingen hade de missat lappen om fotoförbudet eller så kunde de helt enkelt inte låta bli att fota sina små älsklingar när de sjöng sommarsånger på scenen. Det i sig är en svår tradition att bryta.

Jag hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 

Var tar tiden vägen? Bielkes fredagsreflektion

Var tar tiden vägen?

Ur ett filosofiskt perspektiv hävdas det att tiden inte alls existerar, att den enbart är en chimär, ett påhitt av den moderna människans iver att mäta och kontrollera flöden. Ur ett biologiskt perspektiv kan tiden beskrivas som; av naturen bestämda cykler, exempelvis dygnsrytm, månens varv runt jorden och jordens varv runt solen.

Ur mitt perspektiv kan jag beskriva tiden som både godtycklig och opålitlig. Vintermånaderna går oerhört långsamt. Mörkrets tid segar sig fram likt sirap som aldrig sluta rinna och hur man än gör hänger dropptrådar kvar i luften. Sedan kommer sommarmånaderna och paniken sprider sig över allt man vill göra men inte hinner med. Nu är vi i mitten av juni och redan snart vänder det mot mörkare tider. Varje dag känns som torsdag när jag ska förbereda min fredagsreflektion! På så sätt känns tiden godtycklig och går med andra ord olika fort.

När jag tänker tillbaka på mina år med småbarn minns jag deras första skor, blöjberget i soptunnan och första utlandssemestern tillsammans. I minnet är det en kort och koncis period, men som faktiskt varade i fem år! Och när jag läser mina dagboksanteckningar från den tiden förstår jag att jag upplevde den som oerhört långsam och dryg. Så på så sätt är tiden, eller åtminstone minnet av den, opålitligt.

I dag har mina barn skolavslutning och jag har fått information om att det är förbjudet att fotografera vid det gemensamma sånguppträdet på scenen. Detta med anledning att förhindra spridning på sociala medier på barn som inte vill eller får synas där. Ett beslut som jag inte debatterar här, men det ska bli spännande att se hur många föräldrar och släktingar som kan avstå från att tårögt filma sina barn när de sjunger: Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart...

Men för mig är det ett tillfälle att uppleva tiden utan att hastighetsbestämma den. Tiden får helt enkelt ta vägen dit den vill.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 16 juni i Vetlandaappen, Sävsjöappen och Nässjöappen

Det är okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland

Bielkes fredagsreflektion 9 juni

Det är okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland

Det är okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland

Jag tycker om både egna och andras framgångar. Jag tycker det är fantastiskt roligt när det går bra för bygdens företag, när mina kämpande kollegor får priser och utmärkelser, när jag har berört människor med böcker jag skrivit eller föredrag jag gjort.

Men det finns liksom en gräns för hur bra det kan gå för andra när man själv befinner sig pustande i en brant uppförsbacke och man samtidigt ska ha förmåga att glädjas. Den gränsen var nära häromdagen.

Överallt på sociala medier såg jag mina vänners framgångar. En författarkollega fick Kulturrådets femåriga arbetsstipendium, jättekul och få förunnat. En god vän fick den eftertraktade chefstjänsten han sökt, väl förtjänat och superspännande. En boende i samma kommun som jag vann 10 miljoner på Joker, ofattbart maxat såklart. En annan god vän kom in på en utländsk eftertraktad skola, beundransvärt och utvecklande.

Jag gläds med dem alla, men samtidigt såg jag mig själv linka upp och ner för trapporna i huset med ömmande Königsopererade tår och avslitet korsband bärandes tvättkorgar med varierande smutsig och ren tvätt. Jag tänkte på att jag själv trots många års sökande aldrig fått något arbetsstipendium, inte ens det ettåriga. Att jag själv inte ens kom på intervju till det uppdrag jag sökte senast och att jag varken har ekonomiska eller andra möjligheter att gå på spännande utbildningar utomlands. Då blev det lite ansträngande att superglädjas med vännernas framgångar.

Jag ringde några av mina andra vänner som för tillfället inte heller är så framgångsrika och vi beklagade oss för varandra en stund. Det kändes bra och ingav nytt hopp. Det är faktiskt helt okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland och bra att erkänna att även de känslorna ryms inom en. Det kan man också se som en framgång.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Att vara omtyckt och eftertraktad är inte alltid så kul - Bielkes fredagsreflektion

Jag har en stor svärm av beundrare efter mig!

I Sverige finns cirka 30 000 insektsarter. Det är rätt många och det verkar som om en majoritet av dem finns vid min sommarstuga. De är gråa och bruna, med spröt och utan spröt, vingbeklädda och krypandes. En del är vackra, exempelvis fjärilssorten Amiralen som är enormt ståtlig.

Men de flesta verkar vara sådana som flyger in i hårbotten, biter en, förföljer en, suger blod och surrar illavarslande omkring en. De verkar dessutom har en förkärlek till just mig. Sitter vi i sommarstugan verkar alla insekter flockas runt mig. Jag får fler myggbett än de flesta och i just mitt glas dimper det ner en bålgeting. Ibland kan det kännas som om jag är förföljd. Om insekterna har en förkärlek till mig så har jag en särskilt aversion mot dem, kärleken är så att säga inte besvarad.

Ett särskilt traumatiskt minne jag har är när jag som barn blev biten av en broms under en semester i Norge. Bromsen, gul och otäck bet sig fast i min ankel och släppte inte taget. Det gjorde så ont att jag blev alldeles panikslagen och tappade min tandställning rakt ner för de branta bergen vid Bergens kust. Redan som barn älskade insekterna mig.

Nog vet jag att de har en viktig funktion i ekosystemet, vida viktigare än människans både som mat till andra djur och som pollinerare, men det hjälper liksom inte. Otaliga flugor på maten, inande knott och aggressiva getingar kan helt enkelt förstöra min sommardag och jag börjar längta efter vintern.

Jag vet också att vi i Sverige är förskonade mot riktigt giftiga insekter, här finns inga malariamyggor eller tsetse-flugor. Och om man betänker att det faktiskt finns en miljon insektsarter i världen så existerar enbart ett fåtal av dem i Sverige. Men det hjälper liksom inte. Det mesta med sommaren är underbart men insekternas intåg är det inte. Inte enligt mitt tycke.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 2 juni