Hur mycket tid lägger du ned för att leta efter grejor? Bielkes fredagsreflektion

Jag anser mig vara en vän av ordning och struktur. Jag har samlat alla dokument på datorn prydligt i olika mappar. Jag har ett nyckelskåp för mina nycklar, inkommande post på ett ställe och betalda räkningar på ett annat. Ändå spenderar jag irriterande mycket tid på att leta efter saker.

Var är mobiltelefonen? Får ringa till den från den fasta telefonen, har jag tur ringer det på ett obestämt ställe i huset. Har jag otur har batteriet laddat ur eller så finns den helt enkelt inte i huset. Och var är laddaren? Använde mobilen som gps och har mindre än 10 % batteritid kvar. Innan hade vi i familjen samma telefonmodell vilket innebar att det fanns ett antal laddare att välja på, men sedan jag ensam gick över till Iphone finns det bara en som passar.

Och var är alla schampon? Avklädd och blöt i duschen inser jag att flaskorna i hyllan är duschgelé eller balsam och inget jag kan tvätta håret i. Mina barn har säkert haft med shampona till sin träning och därefter lagt dem på oviss plats. Ut ur duschen och leta bland våningarna.

Var är bilnyckeln? Inte i nyckelskåpet i alla fall. Och varför hänger inte lappen med datumet för gynekologisk cellprovsundersökning på anslagstavlan?

Lösningen är enkel; häng nycklarna från början i nyckelskåpet, kolla schampot innan duschen påbörjas, ha ett särskilt mobiltelefonställ, sätt alla infolappar på anslagstavlan direkt. En lösning som helt uppenbart är lättare sagd än gjord.

Det mirakulösa är att jag alltid hittar sakerna jag letar efter, trots att jag tycker att jag redan letat på alla tänkbara ställen dyker de upp på de mest logiska eller ologiska ställen.

Men jag undrar hur mycket tid jag skulle spara om jag hade bättre koll, tid jag skulle spendera på roligare grejor. Samtidigt kan jag tänka på hur mycket mer tid jag skulle leta efter grejor om jag vore mindre strukturerad än vad jag är, troligtvis mycket än jag gör idag.

Och det är ju en tanke som inger tröst.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion i Vetlandaappen, Sävsjöappen och Nässjöappen 26 maj 2017

Årsstämma i Författarförbundet

På väg till Författarförbundets årsstämma i Malmö

För första gången sedan jag blev medlem i Författarförbundet för fyra år sedan har jag deltagit i deras årsstämma. Som vanligt bodde jag på supertrevliga hotell Mortensen. Det var en sannerligen lång och intensiv dag med mer än sex timmars årsmöte, diskussion och föredrag. Stämman hölls i Malmö i Sant Gertruds lokaler och det temat som blev mest diskuterat var medlemstidningen Författarens vara, väl och ve.

författarkollegan Tora F Greve

Föredrag om bokvärldens digitalisering med bla Alexandra Nedstam från Vertigo förlag

Mötesordförande var Pierre Schori, här talar Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius

Skrift som tagit fram av ffb om hur man hanterar hat och hot

vacker illustration på verksamhetsberättelsen

jag och författarkollegan Eva Ullerud

P-O Rask från skönlitterära sektionen

Det blev ett kärt möte mellan de författare jag känner sedan innan och intressant möten med nya författarkollegor.

Dagen innan årsstämman deltog jag även i Översättarnas prisutdelning av Elsa Thulin-priset. Prisutdelningen med efterföljande fest ägd rum på Moriskan i Folkets Park i Malmö. En synnerligen underskattad författargrupp är översättarna som förtjänar en stor eloge för sin tolkningskonst.

en varm och välkomnade kväll på Moriskan i Folkets Park, Malmö

Jag och Peter Winai på festbanketten efter Elsa Thulinprisets utdelning

Lägg Proxima B på minnet! Bielkes fredagsreflektion 19 maj

Lägg Proxima B på minnet!

Från förra veckans humlebo till denna veckas reflektion om en annan potentiell boplats.

Visst är det en kittlande tanke, att det kan finnas planeter liknande vår egen jord som kan vara bebodd av olika intelligenta livsformer. Science fiction-författare och filmmakare har närt en hel genre med den tanken. Och kanske är det mer än en tanke. Att det skulle finnas intelligent liv i vårt oändliga universum verkar för mig helt logiskt. Vad är det som får oss att tro att vi skulle vara den enda planeten som bär liv med sig?

Planeten jag talar om heter Proxima B och kretsar kring dvärgstjärnan Proxima Centauri. Den upptäcktes för ett tag sedan men nu har nya observationer gjorts som ökar möjligheten till liv. Proxima B befinner sig ”enbart” 4,2 ljusår från vår egen stjärna. Då får man i och för sig betänka att ljusår är ett längdmått uppmätt med ljusets hastighet i vakuum, vilket är långt över vad något intelligent liv på jorden har lyckats färdats med. 4,2 ljusår skulle alltså ta betydligt längre att ta sig till än 4,2 år. Fortfarande kvarstår många frågetecken: har planetens närhet till sin stjärna blåst bort atmosfären, roterar den för lite, det vill säga har för mycket tid vänd med samma sida mot stjärnan? Är det så minskar chansen för att det finns vatten och därmed liv.

Men tänk ändå om vi är intelligenta nog att upptäcka andra intelligenta livsformer. Tänk om vi får träffa andra livsformer vi aldrig kunnat föreställa oss. Det skulle förändra våra grundläggande antaganden om livet. Religioner skulle förändras, politik och maktspel skulle förskjutas till förmån för andra perspektiv, klimat- och miljöfrågor få en helt ny agenda. En svindlande fredagsreflektion.

Vi får se om Proxima B ger oss svar eller bara får oss att ställa fler frågor. Fram till dess,

hälsar jag er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Deadline 16 juni för Skrivande röster 2-manuset

Skrivandet, hopsättningen och produktionen av inspirationshandboken Skrivande Röster 2 går in i sin andra fas. Efter att löst ha satt ihop de olika kapitlen börjar nu det riktiga skrivarbetet med urval av Skrivande röster-gängets fina texter och de sista intervjuerna. Deadline för manuset är 16 juni, ett datum som känns hiskeligt nära i tiden! Boksläpp 9 september.

minns ni humlan i Dunderklumpen? Bielkes fredagsreflektion 12 maj

Bielkes fredagsreflektion 12 maj

Minns ni humlan i Dunderklumpen?

Ni vet den tecknade skånsktalande humlan som Beppe Wolgers matade med saftindränkt sockerbit och som sedan hjälpte till att hitta den förlorade sonen.

En lika sympatisk, om än ej skånsktalande, humla har jag boende hos mig. Den bor i skarven mellan min veranda och fasadens tegelvägg. Den har bott där i flera år på samma ställe. Och fastän jag förstås förstår att det inte är samma humla (humlor lever bara ett par månader om de inte är drottningar) gillar jag att den kommer tillbaka år från år.

För min bild av humlor myntades i och med Per Åhlins härliga 70-talsfilm Dunderklumpen. Jag ser dem som vackra, välbehövliga pollinerande insekter. En sort som för livet vidare och behövs för att mina fruktträd och bärbuskar ska kunna bära skörd.

Nu har det kommit en ny humla på besök, en mycket mindre humla som surrar vid samma ställe. Är det månne en avkomma eller det en konkurrent som också vill bosätta sig där? Har de två humlorna revirbataljer när jag inte ser på, eller är det kanske en uppvaktare som visar sitt kärleksintresse på humlors vis?

Men kanske är humlan mordisk och kannibalistisk. Kanske är den här humlan egentligen en utstött humla som misskött sig och skadat andra humlor och som förvisats till en avlägsen plats mellan träpanel och tegelpanna långt från ängsmarker och som straff får ägna sig åt mina trädgårdsväxter istället för vildväxande klöver, kamomill och löjtnantshjärtan. Eller så tillhör den släktet snylthumlor som inte alls pollinerar utan bara parasiterar på ”riktiga” humlors bon.

Jag väljer att behålla den rara bilden från Dunderklumpens film, fast jag matar den inte med sockerbit och saft. Jag nöjer mig med att betrakta den och tillge den naturromantiska egenskaper. Det räcker för mig.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Littterärt Draknäste - Pitcha ditt bokmanus i Växjö

På Sensus i Växjö har Ordbryggarna haft kurs i skrivande och bokutgivning. Kursen avslutades med föredrag om hur man får ett färdigt manus att bli en färdig bok. Detta föredrag hölls av mig och Elisabeth Jönsson och Olle Larsson.

Därefter var det kursdeltagarnas tur att visa sina synopsis för sina bokprojekt. De hade fem minuter på sig att pitcha sin idé och sedan fick de feedback om manusets hållbarhet, genomförbarhet, originalitet och tänkta färd fram till utgivning.

I panelen fanns vi igen: jag som representerade BIMA-förlag och egenutgivning, Elisabeth Jönsson som skriver relektionsböcker och driver kulturtidskriften Punctum Saliens och Olle Larsson som skriver historiska böcker på Historiska Media.

En superspännande kväll med en stor spridning i genrer och innehåll. Till hösten blir det nog en uppföljning med fler manuspitcher.

manuspitch med Maria Bielke von Sydow, Olle Larsson och Elisabeth Jönsson i panelen

läs gärna Elisabeth Jönssons inlägg om kvällen på Punctum Saliens

Gräsklippningspremiär i Bielkes fredagsreflektion

Bielkes fredagsreflektion 5 maj

Maj – månaden för primörer och premiärer

De första pigga sparrisarna, färskpotatisen från Bjärehalvön som säljs för 2000 kronor kilot. Alla grillar som plockas ut och premiäranvänds. Grillos och högtryckstvättsdån sprider sig i villakvarteren. Maj månad är här.

Och så gräsklipparpremiären, som jag deltog i häromdagen. Jag blev inspirerad snedstreck sporrad av grannen som jag såg gå fram och tillbaka med sin gula högljudande maskin. Själv har jag en liten elklippare, en miljövänlig modell som låter mycket lite men som å andra sidan behövs bytas batteri på ett par tre gånger under resans gång. Och visst sprider sig en tillfredsställelse inombords när man är färdig och ser den jämnt klippta gräsmattan, istället för de ojämna stråna som tittat fram i olika längder bland mossan. Men det är även ett tillfälle då man önskar att man rengjort gräsklipparen mer ordentligt vid sista klippningstillfället förra säsongen. De förhårdnade grågröna kockorna som nästan cementerats under den lilla elektriska gräsklipparens insida fick bändas loss med vasst verktyg.

Det är också som ett magiskt klockslag för gräset att börja växa, som om proppen gått ur vintervilan. För oavsett om det regnar, solskinar eller haglar så växer gräset ohämmat efter första klippningen fram till midsommar och det är bara till att ta fram lilla klipparen var femte dag. På samma sätt som när man druckit valfri dryck på krogen och går på första toalettbesöket. Man har liksom öppnat kranen och efter det krävs ett besök vart fyrtiofemte minut oavsett om man fortsätter att inta valfri dryck eller inte. Precis så är det med maj månad. Kranen har öppnats för diverse primörer och premiärer och fortsätter att så göra ett bra tag framåt.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow