Bielkes fredagsreflektion 28 okt

I många år levde jag utan tv.

Det väckte reaktioner. En del undrade om jag var världsfrånvänd. Andra tyckte synd om mig och erbjöd mig en tv-apparat som allmosa. Några blev provocerade och kände att deras egen tv-konsumtion blev ifrågasatt. Ett fåtal tyckte det var ett bra beslut.

Det började med att jag separerade från min sambo. Jag satt i min nya lägenhet med ett matsalsmöblemang och en säng som de enda möblerna. Jag märkte att jag inte behövde någon tv. Jag fick ändå min beskärda del av nyheter via tidningar och radio (detta var före internets tid). Istället fick jag en massa gjort och fixade de där grejorna som annars aldrig blir gjorda, ex laga söndriga klädesplagg. Jag slapp det slentrianmässiga tv-tittandet, jag slapp också alla obehagliga program som fick mig att känna vanmakt och rädsla och framförallt, jag var fri att ägna mina kvällar åt vad jag ville. Ett och annat program kunde jag sakna, men det mesta som sänds på tv tillförde inte något positivt till min världsbild.

Sedan skaffade jag mig möbler till min lägenhet och även en tv och ett par år av tv-tittande följde. Men vid tiden när mina barn föddes lades tv-sändningarna om från analog till digital sändning. Man behövde en digitalbox för att kunna. Då tänkte jag att det var ett ypperligt tillfälle att igen slippa se på tv. Vi hade förvisso en tv-apparat så vi kunde se på filmer via videon. Vi såg tillsammans många barnfilmer. Men det slentrianmässiga tv-tittandet som är så lätt att halka in på, det fanns av naturliga skäl inte.

När vi flyttade till Vetlanda kom tv:n tillbaka i mitt hem. Nu sitter jag på kvällarna och ser på tv. Jag märker att det är förvånansvärt svårt för mig att stänga av den och göra något annat. Den fyller ofta samma funktion som en brasa. Jag tittar meditativt in i rutan och ser att något rör sig, men ofta minns jag inte vad jag egentligen har tittat på.

Kanske är det dags för en ny tid utan tv igen.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Nu är jag med nya pressbilder

Det är femte gången jag tar nya pressbilder, lika roligt varje gång. Tidigare fotografer har varit Camilla Gewing-Stålhane och Hannes Ojensa. De två senaste gångerna har Richard Lindor från Duo Fotografi varit den som hållit i kameran.
Jag brukar också ha en förmåga att pricka in de svåraste väderleksförhållandena. Minns när jag och Hannes Ojensa skulle ta vårbilder inför boksläppet av i april LOREM IPSUM som skulle utstråla knoppning och fräscha gröna toner. Då började det snöa kraftigt och alla utomhusbilder blev med snötäcke i håret. Denna gång skulle några av bilderna fungera som sommarbilder med mig i lätt klädsel och blommande bakgrund. Vädret var när vi tog bilderna cirka fyra grader med iskall vind.

Men kul är det ändå och med en sådan skicklig fotograf som Richard blev det ändå sommarkänsla trots att vi båda två skakade av kyla när jag stod i min tunna sidenblus och han hindrade fotoparaplyet från att blåsa iväg.

Pressbilder är något som jag verkligen kan rekommendera varje författare att ha ett antal av tagna i olika miljöer med och utan böcker. Det är också kul att se för varje gång man tar bilder att antalet böcker man producerat utökas och hur man förändras år för år. Bra högupplösta bilder kan dessutom plocka detaljer från och därmed använda samma bild i olika beskärningar utan att det känns upprepande.

Mariestads tidning rapporterar om skrivtävlingen: Jag skriver i dina ord

foto: Charlotte Ferneman

Tävlingen, som är öppen för alla gymnasieelever, är ett samarbete mellan Forum för poesi och prosa och Författarcentrum och har som syfte:

Vår tävling syftar till är att öka möjligheterna för varje elev att få ett eget, direkt förhållande till litteraturen genom att de lockas till att läsa och skriva – och får möjligheten att träffa en författare.

foto: Charlotte Ferneman

Jag har genom att Vadsbogymnasiet i Mariestad har bokat in mig för ett författarbesök för att kicka igång tävlingen i Mariestad, deltagit i projektet. Jag hade föredrag för cirka 150 elever uppdelat på 4 workshops där jag delade med mig av glädjen i det det skrivna ordet, gav tips och trix på hur man kan leka med ord och göra texter spännande och nyskapande. För att illustrera att olika konstuttryck med fördel kan kombineras och korsbefrukta varandra spelade jag ett par trudelutter på pianot och visade hur man kan tänka kring: takt, ton, kronologi, tonartsförändringar mm.

Mariestads Tidning var där och följde en av skrivworkshopsen och journalist Jennie Hilli-Sjökvist skrev ett fint och fylligt reportage:

När MT tittar förbi Vadsbogymnasiet pågår workshop med estetklasserna och de som har valt skrivande som individuellt val. Eleverna utgår från Maria Bielke von Sydows bok ”Skrivande röster - inspirationsbok för skrivsugna”.

– Vi ska skriva en novell och vi kommer att bli klara med den på en timme. Ju mindre tid, desto mer kreavitet! uppmanar författaren Maria.

foto: Charlotte Ferneman

Vadsbogymnasiet använder min inspirationshandbok för skrivsugna - Skrivande röster, som kurslitteratur så vi gjorde även en skrivworkshop med en av övningarna i boken, att skriva novell. Elverna gjorde övningen med bravur och fick ihop lysande noveller efter bara tio minuters skrivande.

foto: Charlotte Ferneman

Tävlingen Jag skriver i din ord, går ut på att skriva en ny text från en befintlig låttext eller dikt. max 6000 tecken ink blanksteg. Bidraget skickas in direkt på jagskriver.nu och sista inlämningsdag är 26 februari 2017. Två finalister från varje region (syd, väst, öst och nord) och träffas i göteborg för finalen, där tre vinnare koras.

mer info om tävlingen finns på http://jagskriver.nu/
hela reportaget som Mariestads Tidning gjorde vid mitt besök kan du läsa här: http://mariestadstidningen.se/kultur-noje/2016/10/21/inspirerades-att-skriva?refresh=tru

Bielkes fredagsreflektion 21 oktober

Att vänta 10 år innan man får göra sin första makirulle.

Van är jag, och många med mig, att skaffa information snabbt. Undrar jag något, googlar jag. Adresser, öppettider, lexikon, allt finns som jag behöver få svar på. Även mer komplicerade företeelser som tex hur man gjuter fundament till altangolv finns det många välgjorda tutorials på Youtube för.

Det har blivit en livsstil att ha tillgång till information och kunskap i stort sett överallt när som helst. Jag behöver inte vänta, jag har instant access till nätet. Det finns otroliga fördelar med att kunna tillfredsställa sin kunskapshunger snabbt. Jag kan granska flera källor samtidigt, väga relevansen mot varandra och komma till en slutsats fortare och mer korrekt än tidigare.

Men när jag ser ett program på Kunskapskanalen ser jag motsatsen till denna snabba kunskapsinhämtningen. Programmet som handlar om en sushi-restaurang i Japan. En oansenlig restaurang som ändå har årslång kö till de cirka 20 sittplatserna och där man hyllar den genuina mathantverks-traditionen. Köksmästaren har själv har vigt hela sitt liv åt sushikonsten. Med 50 års erfarenhet och med skarp blick övervakar han köksarbetet och all mat som skickas ut till gästerna.

En av kockarna har till uppgift att koka ris. Noggrant sköljer han riset i omgångar och avväger varsamt mängden miri i kokvattnet. Han berättar att han jobbat på restaurangen i många år men att det tar tio år innan han får börja göra makirullarna. Nigirin, dvs sushikuddarna är det bara köksmästaren själv som får göra.

Det tar alltså tio långa år för denna välutbildade och erfarna kock innan han får göra sin första maki-rulle. Det blir som en skön kontrast till den snabba och omedelbara kunskapen jag får genom att googla. Viss kunskap lärs minsann inte via en tutorial på Youtube!

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Kalendern uppdaterad: Signering på MAXI i Vetlanda

välkomna till boksignering på MAXI i Vetlanda

lör 12 nov kl 10-14 Signering på MAXI i Vetlanda. Jag signerar mina böcker tillsammans med Anna-Kari Laurén som signerar sin bok.
fre 25 nov kl 16-18 Signering på MAXI i Vetlanda. Jag signerar mina böcker tillsammans med Anna-Kari Laurén som signerar sin bok.

familjens julkalender i 24 avsnitt

24 kärnfulla texter som ger mersmak

Bielkes fredagsreflektion 14 okt

Det var inte ett äpple Eva i Bibeln blev frestad och åt av.

Det var en frukt av obestämd art som hon föll i fördärvet av. Men nog kan man förstå att äpplen kan fresta för de är oerhört vackra och välsmakande. Dessutom blir man inte ett dugg syndfull av att äta äpplen, men blir istället sunt frisk.

Överallt i bygdens trädgårdar dignar det av orangea, gröna, röda och gula äpplen. De tävlar tillsammans med alla granna löv i samma färgställningar om min blick. Varje år är hösten så grann att jag blir till övers av lycka. Att gå omkring i svirvlande lövsamlingar är som att bada i Guds och naturens eget underverk. Och ännu bättre blir det när allt det där färggranna går att äta. Som i år när det är äppelår.

Jag har två äppelträd i min trädgård. De är små och relativt unga sett från ett äppelträds perspektiv men de bär så mycket frukt i år att jag har behövt staga upp grenarna som annars ligger i backen och riskerar att knäckas. Eftersom jag av naturen är en person som tycker illa om att frukt och bär förgås har jag haft en intensiv månad. Jag har bakat pajer, torkat äppelringar, ångat äppelsaft och såklart ätit dem färska från trädet. Nu ligger resten ömsint förpackade i lådor i garaget. Så hörde jag om en kvinna i Mörteryd som pressar äppelmust och vakuumförpackar drycken i plastkärl. Perfekt, som att ha sin egen bag-in-box med äppelmust med hållbarhet i 1 år.

I många trädgårdar plockas inte äpplena av. Jag kan förstå att det är svårt att ta vara på allt ett äppelår som detta. Det finns liksom en gräns för hur många pajer man kan äta, men passa på att plocka av äpplena, spara dem i garaget och lägg ut dem i skogen till vintern. Det uppskattar både älgar och rådjur som har svårt att hitta föda om vintern eller skicka äpplena för mustning i Mörteryd.

Så låt oss falla för frestelsen och smaka av frukten och leva i lust med must.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Tungviktaren Tidningen Kulturen om BIMA-förlag och dess författare

Elisabeth Brännström, recensent på Tidningen Kulturen beskriver BIMA-förlags utveckling och recenserar höstens böcker släppta på BIMA-förlag

läs hela artikeln här: http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/22048-litteratur-louise-uggla-anna-karin-lauren-breven-fran-himmelen-marita-lynard-olika-titlar

Om BIMA-förlag:

År 2011 startade författaren, skrivkursledaren och förläggaren Maria Bielke von Sydow från Vetlanda i Småland bokförlaget Bima förlag.

Syftet var att hon först och främst skulle ge ut sina egna böcker. I år har Bima förlag gått ett steg längre och ger nu också ut böcker av andra författare. I teamet runt Bima ingår numera inte bara Maria Bielke von Sydow själv utan även en liten stab av skickliga medarbetar. Bland annat Tina Back artdirector, Elisabeth Mannerfeldt textrerdaktör och agenten för tryckeriet Booksfactory, Bozenna Stålnacke.

Om Marita Lynard "Självkänsla när introverta och extroverta möts"

"Självkänsla" är en vägledningsbok om möten mellan extrovera och introverta som ju ofta missförstår varandra. Informationen är lätt att ta till sig och både extroverta och introverta känner säkert igen sig själv genom Marita Lynards exempel. Boken ger på ett enkelt och tydligt sätt vägledning för dem som önskar förbättra sina relationer inom familjen och inom andra sociala sammanhang, Marita Lynard kan uppenbarligen sitt ämne.

Om Anna-Kari Laurén "Det är aldrig för sent"

Anna-Kari Laurén debuterar som författare med den här lilla samlingen kortnoveller. De är för det mesta ljusa i tonen och har en feelgoodkänsla över sig även när ämnesvalet är allvarligt. Barn som far illa upprättas, som i den fina lilla novellen "Fjärilen", och pensionärer finner varandra och blir lyckliga tillsammans på ett servicehem i "Sista suckens äldreboende". Anna-Karin Lauréns texter är korta men innehållsrika och distinkta och jag föreställer mig att de passar bra för pendlare på ett tåg eller en buss på väg till jobbet. 

Om Louise Uggla "Breven från himmelen"

Romanen handlar om något så ovanligt som kvinnohistoria kombinerat med meddelanden från den andra sidan. Allt med en verklighetsbakgrund som har sina rötter inom Louise Ugglas egen personliga släkthistoria. Berättelsen bygger nämligen på brev skrivna av författarens mormorsmor, Hedda Leijonhufvud von Koch, brev som skrivits både inom och efter hennes livstid. Romanen innehåller många intressanta detaljer från Hedda Leijonhufvud von Kochs liv och läsaren kommer ibland ganska nära den starkt troende men inte helt ovärldsliga överklasskvinnan.

Boksläppsfesten i Malmö "Självkänsla när introverta och extroverta möts"

Ingen kan väl missa att det är boksläpp för Marita Lynard på Poeten på Hörnet i Malmö :-D

Mer välfyllt än såhär kan det inte bli på Poeten på Hörnet. Marita Lynard hade sin privata boksläppsfest för självhjälpsboken "Självkänsla när introverta och extroverta möts", BIMA-förlag.

På scenen framfördes olika föredrag med kreativitet som tema med bland andra Sandra Jönsson från Falkenberg som vunnit Ullaredstävlingen för nya produkter med sin glasstrut i silikon och Anton Nilsson från Trelleborg, pianovirtuos med både klassiskt och komiskt på spellistan.

Kvällens huvudperson Marita Lynard bjöd på mat, dryck och underbart umgänge. Marita berättade om bokens framkomst och det erbjöds att göra ett personlighetstest huruvida man är introvert eller extrovert. Jag får tillstå att jag tillhör de cirka 70% av befolkningen som är extroverta och i ett litet föredrag berättade jag om hur det är att i mitt skrivande befolkas av ännu mer extroverta personer än jag, exempelvis min romankaraktär Pär :-)

Sedan fick jag också på scenen släppa nyheten att boken finns med som nyhet i senaste numret i en av Sveriges största bokklubb "Livsenergi"!

Tack alla som deltog, närvarade och manifesterade festen för boken "Självkänsla när introverta och extroverta möts"

boken finns att inhandla hos BIMA-förlag, Marita Lynard i Malmö, Adlibris och Bokus, under oktober månad i Bokklubben Livsenergi

Bielkes fredagsreflektion 7 okt

Bielkes fredagsreflektion 7 oktober

Att ta emot en komplimang kan ibland vara svårare än att ge en.

Vänliga uppmuntrande ord till en medmänniska kan verkligen göra positiv skillnad, det vet vi.

Vi vet också att uppskattande ord och handlingar smittar av sig. Det är med andra ord mycket lättare för någon som fått en ärlig komplimang att ge vidare en komplimang till någon annan.

Själv tror jag att jag har relativt lätt att ge komplimanger till andra. Det ligger helt enkelt för mig att uppskatta andra människors utseende och insatser. Jag gör det ofta och okrystat. Vad jag däremot märker är att jag kan ha svårt att i hjärtat ta emot en komplimang.

I restaurangvagnen på tåget träffade jag Bob Hansson. I min värld är han en rätt känd person. Han är författare, estradpoet och litteratör. Vi känner varandra ytligt, vi är fb-kompisar och råkas då och då på mässor och arrangemang. Vi hälsade och han sa till mig:

-Vad fin du är.

Jag kände mig lite förlägen och en aning starstruck, då alla andra i restaurangvagnen såg och hörde oss. Jag svarade i glad och skämtsam ton:

- Jag är på väg till Malmö och då måste man ju vara fin.

Och så skrattade när jag sa det.

Då tittade han intensivt på mig och sa:

- Jag menar verkligen det jag säger. VAD FIN DU ÄR.

Och så pekade han på min blus och mina smycken, som för att förstärka det han sa.

Jag svarade tack, och så pratade vi lite till innan han hoppade av i Hässleholm.

Efteråt reflekterade jag över vad som nyss skett. Jag hade haft svårt att ta emot komplimangen, att tillåta den att landa i hjärtat. Kanske för att jag inte trodde att han verkligen menade det han sa, kanske trodde jag att det mer var en artighetsfras.

Jag kommer att öva mig själv på att bli bättre på att ta emot komplimanger samtidigt som jag ska fortsätta att ge komplimanger till andra.

Det är lika viktigt att kunna ta emot som att ge.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Boksläppet för Breven från himmelen nådde himmelska höjder

Louise Uggla sparade inte på krutet när ett 60-tal inbjudna gäster firade boksläppet för biografin över Hedda Leijonhufvud släpptes på Solvikens Vandrarhem och Konferens vid Sommen iTranås.

Förutom en utsökt middag bjöds det på klassisk sång av Agneta Dahlgren med en repertoar av låtar som valts ut för att matcha bokens tidsanda och innehåll. Jag och Louise hade också ett framförande där vi berättade för publiken om bokens framkomst, vedermödor och glädjeämnen.

Det var många långväga gäster och kön till signeringsbordet var diger, likaså presentbordet som snabbt blev överfyllt så blomsterhyllningarna fick fortsättas att fylla på runt scenen.

Alla Hallpressens tidningar skrev om Louises boksläpp och från och med idag saluförs även Breven från himmelen, BIMA-förlag i butik TILLIT på Norra Storgatan 73 i Tranås.
Läs mer om Tillit här: http://tillititranas.se/produkter

och se hela artikeln om Louise här: http://www.tranastidning.se/article/louise-bjod-in-till-bokslapp/

foto: Josefine Ekman, Tranåstidning

Vill du inhandla Breven från himmelen på nätbokhandeln, klicka på länkarna:  Adlibris eller Bokus
och här kan du läsa ett Smakprov från boken